Det finns egentligen tre typer av mikrofoner som kan vara bra att känna till; kondensator, dynamisk och bandmikrofon.
En kondensatormikrofon är det man ofta kallar ”studiomikrofon” eller ”stormembransmikrofon” (finns även småmembransmikrofoner) och används kanske oftast till sång och akustiska instrument, pga att man vill komma åt det där ”nära” ljudet som en kondensator kan ge. Detta är mikrofonen man bör ha som nummer ett. En kondensatormikrofon är mycket känsligare än en dynamisk och tar upp allt ljud som hörs omkring dig vid inspelning. Rummet du spelar in i är därför väldigt viktigt. Alla kondensatormikrofoner behöver fantommatning*.
En dynamisk mikrofon kan enklast beskrivas som en vanlig handmikrofon för scenbruk. Dock används dynamiska mikrofoner även i studio, t ex när man spelar in trummor och förstärkare. Även vid starkare sång, som t ex ”growl” eller helt enkelt rock/metal, kan en dynamisk mikrofon vara mer rätt än en kondensator. Dessa tål oftare högre ljudtryck.
Bandmikrofonen är den som ändå får kallas mest ovanlig och kan beskrivas som ”lite mer vintage” och ofta betydligt mjukare än en kondensator. Används med fördel som överhäng vid truminspelning eller på förstärkare men även vid sång som man är ute efter den karaktären en bandmikrofon ger. Vissa modernare bandmikrofoner kräver fantommatning*.
Alla mikrofoner kopplas med sk ”XLR”-kabel.
”Fantommatning”, (phantom power, 48V) är något som du måste ha när du använder en kondensatormikrofon, som i t ex våra OMS Studiopaket. Fantommatning finns oftast som en knapp någonstans på själva ljudkortet. OBS! Denna knapp ska vara släckt/av när man kopplar in eller ut sin mikrofon!